Under fyra och en halv miljard år har Jorden formats till den planet vi idag känner. Om en hade kunnat kartlägga de förändringar som skett på planetens yta och sett hur den genomgått gradvisa geologiska förändringar—kontinenternas långsamma förflyttning, framväxten av bergsmassiv och havsnivåns förändring—så hade ett förlopp varit mer eller mindre oförändrad: det konstanta pendlandet mellan perioder av ljus och mörker, dag och natt.
Allt som lever på Jorden har utvecklats i direkt koppling till denna dygnscykel där natt följer dag följer natt och mängden tillgängligt ljus varierar efter säsong. Med tiden utvecklades vissa arter till att bli nattaktiva, vilket gjorde att de bättre kunde hålla sig undan rovdjur och samtidigt få tillgång till föda utan att behöva tävla om den med de djur som var aktiva på dagen. Denna diversifiering ledde till stor framgång för en mängd arter och skapade ekosystem fulla av liv i såväl ljus som mörker. Sedan tidernas begynnelse var dessa intervaller av ljus och mörker närmast total, och nattens mörker lystes endast upp av utspridda små eldhärdar, stjärnorna och, så klart, vår närmaste himmelska granne, Månen.
Men plötsligt, i början av 1800-talet, började märkliga saker hända i nattens hemisfär. En varm höstskymning 1826 samlades folk längsmed Unter den Linden, boulevarden i hjärtat av Berlin, för att ta del av hur ett hundratal nygotiska gaslyktor tändes för första gången. Detta kom att bli startskottet för en ny ljus tidsålder, en andra Upplysningstid, där nattens mörker slutligen skulle kuvas. Sedan dess har människan utvecklat och förfinat allt bättre—dvs ljusare—belysningstekniker som därefter spritts som löpeld över planeten när dess glöd antänder städer och byar med ett överflöd av belysning som skapar stor oreda i nattliga ekosystem och suddar ut natthimlen.
Nästan två århundraden efter att de första offentliga gaslyktorna tändes i Berlin utsätts stadens parkarbetare för en årlig prövning. Varje vår utspelar sig en kamp mellan dessa arbetare i parken Tiergarten—som genomskärs av Unter den Linden—och sparvflockar med siktet inställt på att bygga sina bon inuti förfallna gatlyktor av samma sort som de som ursprungligen fick människan att på allvar försöka vända natt till dag. För närvarande flimrar ungefär 350 miljoner gatlampor till liv runtom i världen när eftermiddagen övergår i skymning, och från dem strålar ljus upp från jordytan och ut i rymden.
Johan Österholm (f. 1983) tog sin masterexamen från Malmö Konsthögskola 2016. Tidigare och kommande utställningar är bland annat: Kosminen, Helsingfors (2021), Space Works, Tammerfors Konstmuseum (2020), Ethereal Dwellings, Alta Art Space, Malmö (2020), Moonlight, Hasselblad Center (2019), Back to the Future, Foam, Amsterdam, C/O Berlin & Mai Manó Ház, Budapest (2018-2019), Screens and Mirrors, Borås Konstmuseum (2016) och La Camera: On the Materiality of Photography, Palazzo De’ Toschi, Bologna (2016). Han har blivit utvald för en rad konstnärsresidens, nu senast Iaspis, Stockholm (2020) och Künstlerhaus Bethanien, Berlin (2018).
Foto: Hendrik Zeitler
Publikationer och filer
- Recension i Omkonst.se
- 187,0 KB
- Hämta fil ( pdf )