Rosettastenen hittades i Rosetta utanför Alexandria år 1799. På stenen fanns en text skriven på tre olika textspråk; överst hieroglyfer följt av fornegyptiska och underst klassisk grekiska. Rosettastenen blev därför den avgörande pusselbiten för att tyda hieroglyferna. Innan denna upptäckt var hieroglyferna endast en uppsättning bilder som tappat sin ursprungliga betydelse.
Ju mer vi använder ett föremål, desto mer laddas det tinget, eller företeelsen för den delen med betydelse. Även vardagliga ting; som miniräknare, din tandborste eller gatorna vi går på, får betydelse just för att de används. Ju fler som använder något och ju oftare det används desto större betydelse får det. Även om det inte ses som ekonomiskt eller kulturellt viktigt just då, just där, kan det komma att få en historisk eller symbolisk signifikans.
Man får i det ljuset se Rosettastenens upptäckt som något på snudd på magiskt. Hur den har lyckats förvandla något som ansågs obetydligt till något komplext; och lyckas blåsa liv i något dött. Den stunden år 1822 då Jean-Francois Champollion lyckades dechiffrera Rosettastenen skedde en förvandling; hieroglyferna var bilder och blev symboler.
Jag minns hur Joel, som satt bakom mig på mattelektionerna i sjuan, en gång stack fram en miniräknare som det stod 0.7704 på till mig. När jag lite undrande tittade på honom snurrade han elegant på miniräknaren och ordet hello framträdde. Joel invigde mig i något som traderats mellan generationer av uttråkade högstadie elever. Ett hemligt språk som lät mig dechiffrera många miniräknare framöver, och även upptäcka egna chiffer på miniräknarens display.
I mitt konstnärskap hämtar jag mycket inspiration från det gråa vardagliga, det folkligt nostalgiska och det populärkulturellt kitchiga. Jag är intresserad av det som ofta inte tillskrivs något kulturellt värde eller ekonomiskt. Allt vi dagligen omger oss med blir symboler, som skapar en samtida mytologi.
Thomas Hansson Stockholm, november 2024