I en serie målerier av Susanna Antonsson rör sig motiv av blommor mellan olika mörka och enkla bakgrunder. Igenkännliga och vardagliga objekt och rum stiliseras och skiljs genom små förändringar. Ledtrådar till personliga mysterier pekar till något svårförklarligt och ordlöst. I “Låt det dö” har blomman blivit en sorts gengångare som kommer tillbaka varje år för att påminna om något. Det är som att vårens första importerade tulpaner, tussilagon i marken och påskliljorna i trädgården försöker få något sagt. Men varför är det så svårt att höra dem?
Blommor har alltid funnits i våra liv i form av språk, dekoration, sällskap, trivialitet och som symbol för både förgänglighet och förnyelse. Men i en kultur dominerad av data och information får symbolik inte samma kraft. De bilder och metaforer som skapar mening och gemenskap, som stabiliserar livet, går förlorade i en symbolisk tomhet. Språket og världen avmystifieras. Som målare återkommer Antonsson till tankar om hur vårt förhållande till världen påverkas av det och hur bilder formas av den uppmärksamhetsekonomi vi lever i 一 hur vi i stor grad betraktar oss själva när vi ser, istället för att se direkt.
Både som metod och som bilder blir målerierna verktyg för att se närmare på seende, resonans och uppmärksamhet som fenomen. Det lilla formatet blir ett sätt att arbeta tätt inpå. Tillsammans med en förenkling i motiven skapar hon en begränsad fokuspunkt du måste närma dig för att kunna se. Genom att konsekvent repetera och återkomma till samma motiv försöker Antonsson ge tid till en sorts enkelhet. Med upprepningen finns en förhoppning om att uppfatta ljud i det till synes anspråkslösa och intetsägande.
一
Susanna Antonsson (f. 1991, Linköping) är verksam och bor i Bergen. Hon har tidigare ställt ut på Kristiansand Kunsthall (Kristiansand), LNM (Oslo), Hordaland Kunstsenter, Galleri Knipsu (Bergen) och Not Quite (Fengersfors). “Låt det dö” är hennes första separatutställning i Sverige.