I januari i år publicerade GP två insända artiklar på kultursidorna, den första skriven av konstnären Stefan Karlsson och den andra av galleristerna Pontus Hammarén, Ulf Påhlsson och Paul Thomassen. I dessa båda insändare beskrev artikelförfattarna sin syn på Göteborgs konstscen, och vilka problem de upplever med den. Eftersom artiklarna innehöll felaktiga formuleringar riktade mot de icke-vinstdrivande gallerierna i Göteborg, så valde vi i Galleri BOX styrelse att skriva en replik till GP, i vilken vi förklarade hur vår verksamhet fungerar och hur vi vill verka för ett öppnare konstgöteborg.
GPs Kulturredaktion har dock inte velat publicera artikeln då de menar att Galleri BOX inte har replikrätt samt meddelade att de letar efter artiklar som gör att “man sätter kaffet i halsen och ramlar av stolen”. Därför publicerar vi nu artikeln på vår hemsida.
Nedan följer artikeln i sin helhet:
Vi ser idag hur den fria konsten hotas både genom stagnerade anslag och ett hårdnande politiskt klimat. Att i dessa tider verka för ökad sammanhållning och solidaritet mellan kulturutövare borde därför vara en självklarhet.
I Stefan Karlssons artikel ”Dags för det delade Konstgöteborg att sluta fred” i GP den 8/1 beskriver Karlsson hur han upplever att stadens konstscen är splittrad, där den traditionella konsten ställs ut och saluförs på traditionella kommersiella gallerier medan samtidskonsten ställs ut i unga gallerier drivna av eldsjälar utan ekonomisk vinst. Oavsett om en håller med om uppfattningen om att stadens konstscen är uppdelad, eller uppdelad på just det vis som Karlsson beskriver, finns det god anledning för alla oss som är engagerade i Göteborgs konstfält att aktivt arbeta för att överbrygga de klyftor som missgynnar kulturlivet i stort.
Därför kom Pontus Hammaréns, Ulf Påhlssons och Paul Thomassens replik på Karlssons artikel, “Minska bidragen till ‘icke kommersiella’ gallerier” i GP 21/1 som en överraskning för många av oss verksamma konstnärer och medlemmar i de konstnärsdrivna gallerierna i staden.
I artikeln riktar sig galleristerna främst till Kulturnämnden med en önskan om att dra ner på bidragen till de konstnärsdrivna/icke-vinstdrivande gallerierna och istället öka anslagen till stadens inköpsbudget, för att på så vis genom försäljning via de kommersiella gallerierna, främja konstnärernas ekonomiska situation. En nog så angelägen fråga men med en slutsats som vi finner djupt problematisk.
Enligt kulturdepartementets utredning “Konstnär oavsett villkor” (2018), faller konstnärer som yrkesgrupp efter övriga grupper i samhället i så hög grad att Ann-Christin Nykvist, huvudförfattare till utredningen, beskriver arbetssituationen och läget för yrkesverksamma konstnärer i Sverige idag som alarmerande (DN, 29/3-18).
Att, som Hammarén, Påhlsson och Thomassen föreslår, i än högre grad, bygga konstnärers ekonomiska trygghet på försäljning via kommersiella gallerier skulle eventuellt fungera för de relativt få konstnärer som de kommersiella gallerierna representerar, och för de konstnärer som gör konst som är säljbar i de forum som dessa gallerier utgör. Däremot skulle det innebära en klar försämring för alla de konstnärer som av olika anledningar inte representeras av ett kommersiellt galleri.
Vi som driver konstnärsdrivna gallerier ser ett stort värde i att erbjuda en plattform som både står fritt i relation till marknaden, men som ändå – om möjligheten uppstår – kan erbjuda konstnärer att sälja sina verk, och inte minst för köpare att kunna förvärva verk av konstnärer som inte visas på den kommersiella konstmarknaden. Därigenom breddar konstnärsdrivna gallerier det kulturella utbudet i staden, ger fler konstnärer möjlighet att visa sin konst samtidigt som de verkar för att förbättra villkoren för konstnärer på bred front.
Det bör också poängteras att många av de icke-vinstdrivande gallerier som Hammarén, Påhlsson och Thomassen uppmanar att skära ner verksamhetsstöden till, drivs av yrkesverksamma konstnärer som arbetar ideellt för att producera utställningar och öka konstens närvaro i staden. En stor del av våra budgetar går direkt till de utställande konstnärerna i ersättning enligt MU-avtalet samt till omkostnader, oavsett försäljning eller inte. Denna ersättning täcker sällan konstnärens totala kostnader, men ger utrymme och förutsättningar för konstnärer att kunna göra en utställning utan att behöva oroa sig över om de kommer sälja eller inte.
Det stämmer att vi emellanåt säljer konst, men i förhållande till vår totala budget handlar det dock om relativt små summor. Dessa blygsamma belopp gör stor skillnad för den säljande konstnären, eftersom vi som konstnärsdrivet galleri har möjlighet att ta lägre provision än ett kommersiellt galleri. Vår provision tas aldrig ut som vinst utan återinvesteras alltid i verksamheten, för att skapa nya utställningar och gynna efterföljande konstnärer.
Vi delar Hammaréns, Påhlssons och Thomassens uppfattning om att det vore önskvärt att förstärka kommunens inköpsbudget, som inte ökat sedan slutet av 90-talet, så att mer konst därmed kunde köpas in, men vänder oss starkt mot åsikten att sänkta verksamhetsstöd skulle ge någon långsiktig fördel för Göteborgs konstliv eller mer konst för Göteborgs invånare att ta del av.
Istället för att diskutera hur de små medlen för kultur ska fördelas mellan olika aktörer ser vi hellre ett samtal om hur konstnärers villkor kan förbättras och hur kulturarrangörer kan verka tillsammans för att kulturen ska få ökade resurser.
För att överbrygga eventuella klyftor på Göteborgs konstscen, samt för att diskutera verkligt brännande kulturpolitiska frågor bjuder vi härmed in verksamma konstarrangörer i Göteborg till ett samtal.
/Galleri BOX styrelse
Galleri Box
Kastellgatan 10
411 22 Göteborg
tisdag–fredag 13–17
lördag–söndag 12–16
Fri entré
www.galleribox.se
info@galleribox.se
+46 (0)76 025 90 10
Galleri Box stöds av Göteborgs Stad och Kulturrådet.