Förord till Unknot Knowledge: Hollows & Solids
Tänk dig, och försök visualisera, en modell av ingenting särskilt. Den har redan en viss charm, även om det är oklart vad den är till för. Med bara rudimentär syntax och utan semantik, är det fortfarande en modell, och som sådan är den självtillräcklig och utan interna motsägelser, som en utmärkt teori.
På sätt och vis är det en konceptuell modell; den beskriver den främsta egenskapen för alla bra modeller; att vara sann inom sina begränsningar. En idé kan klara sig ganska väl på enbart den kvalitén. Ta till exempel den här avbildningen, eller modellen, av oändlighet: ∞. För att fungera på papper måste den nödvändigtvis vara sluten, dvs. begränsad. Lika behändig och skrivarvänlig är den mer invecklade oändliga knuten inom Tibetansk Buddhism (vars betydelse må vara mer mångbottnad).
På så vis, närhelst en modell formuleras med ambitionen att innefatta hela naturen, kosmos, eller oändligheten, kan det betraktas som en lingistisk konstruktion av ett nytt mikrokosmos (eller en mikro-oändlighet). Hur tillfredställande det än må vara, finns risken att modellen genom abstraktion och till synes nödvändig reduktionism, tappar kontakten med dess motiv.
Relationen mellan estetik och symmetri (det vackra), en hypotes validitet (det sanna), och dess moraliska implikationer (det goda), är en lång och ihärdig diskussion i mänsklighetens historia. Den fortsätter att vara intressant eftersom endast en av dessa egenskaper enkelt kan urskiljas av en människa, och därför intuitivt blir riktlinjen för det som, i Wittgensteins ord, är sant nog. Som exempel kan nämnas att det var jakten på en vacker ekvation som ledde till att Albert Einstein formulerade relativitetsteorin. Att förstå är, trots allt, att uppfatta mönster, och naturen är mönster på mönster på mönster, i lager på lager på lager, för att citera den amerikanska filosofen Terence McKenna.
Det finns många modeller som, trots deras elegans, är antingen för vaga eller för specifika för att tillämpas. Inom vetenskapen kallas dessa ibland för vackra förlorare (beautiful losers), och bibehåller en viss nivå av respekt i och med deras estetiska tilldragelsekraft. På 1860-talet föreslog Lord Kelvin att atomer kunde vara knutar i etern, på engelska: ”vortex atoms”. Inspirerad av detta satte fysikern Peter Tait igång med att producera den första knuttabellen. Denna var en förteckning av knutar med upp till tio korsningar, varav den första knuten förstås var en enkel cirkel, kallad oknuten (the unknot).
Teorin om atomer som knutar i etern var mycket populär bland forskare på sin tid, men visade sig så småningom vara felaktig. Taits systematiska klassifikation av dess olika knutar är dock fängslande i sig, även om den inte var en förteckning över universums byggstenar, och blev istället en del av den rent matematiska knutteorin.
Om man ser till knutteori, så är alla dessa knutar egentligen endast variationer av cirkeln, kanske den mest vanligt förekommande totalitetssymbolen. Samtidigt är cirkeln i den här kontexten definierad av sitt icke-varande, sitt wú. Den är var och en av knutarna, men också ingen av dem. Indragen av associationer till Zenbuddhism närmar sig Rickard Ljungdahl Eklund detta med hjälp av bläckmåleri, mer specifikt Zen-konstformen att måla en cirkel, eller ensō som den kallas, som anses vara ett avtryck av sin skapares själ och ögonblicket i vilket den gjordes.
Därutöver, en annan -och mycket äldre- modell, som verkligen tycks sudda ut linjen mellan koncepten det sanna och det vackra med sina kusliga korrelationer till naturen och tiden, och sin raffinerade enkelhet, är I-ching. Inspirerad av denna kulturella artefakts struktur åtar sig Eklund att manifestera ett drömlikt objekt i en skulptural form. Representerad i detta objekt tydligast som siffran 64, 64 hexagram – tidens 64 ansikten och de 64 kodonerna i DNA, visar I-ching på hur språket alltid har företräde. Vi befinner oss på sätt och vis i ”mitten” av språket här, vi söker bakåt i tiden för att se var det kommer från, och framåt för att förstå vad som kan åstadkommas med dess hjälp. I egenskap av ett 4000 år gammalt binärt system, bryggar I-ching en betydande del av denna mänskliga strävan.
Under titeln Unknot Knowledge: Hollows & Solids tar Eklund hjälp av en rad olika verktyg i utforskandet av dessa teman, och ställer sig till och med frågan: Besitter en CNC-maskin, som passande nog heter ”ZenBot”, Buddha-natur? Nyckeln kan finnas i dess utförande av ensō, oknuten.
Text av John Salquist
Rickard Ljungdahl Eklund f. 1987 i Stockholm. Utställningen på Galleri Box är hans första soloutställning sedan examen från Akademin Valand 2014.
Vernissage Fredagen den 27 Mars kl 18-21
Utställningen genomförs med stöd av Göteborgs Stads Kulturnämnd och Familjen Wikanders Stiftelse.
Stort tack till: John Salquist, Björn Eklund, Artur Tchoukanov och Makerspace & Lim och Handtryck.
© Hendrik Zeitler