One should be happy to come home again

Dorota Lukianska

Avsked, förlust och längtan är återkommande teman i Dorota Lukianskas konst. I flera verk har hon behandlat denna tematik genom sjöfarten som metafor. Att lätta ankar, navigera över haven och segla i hamn är klassiska och kanske slitna metaforer för livet. Men i Lukianskas verk får de en ny innebörd i friktion mot vardagens realiteter. I sina Farväl-/välkomnarapporter har hon använt Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:s återkommande rapporter om fartyg på väg in i eller ut från Göteborgs hamn som en form för att kommentera skeenden i livet i. Resultatet är poesi som i sin knapphet och formella upprepning kan påminnande om haikun.

I en serie collage och tredimensionella modeller har Lukianska gestaltat kritiska moment där något centralt står på spel. Det kan handla om små fel som leder till stora katastrofer eller om förlust av personlig art. Men det tomrum som förlusten lämnat efter sig fylls inte ut med något annat. Snarare försöker hon bevara tomheten, som om den öppnade för en förhöjd livskänsla.

Lukianska förhåller sig hela tiden till verkligheten omkring henne, går i närkamp med den, bearbetar den och tolkar den på ett antropocentriskt sätt. I en serie matematiska teckningar har ballistiska beräkningar blivit metaforer för avsked mellan människor. Händelser i vardagen, föremål med en historia, dokumentärt material, notiser om olyckor och katastrofer är exempel på insamlat ”bevismaterial”som kommer till användning. Likt en läkare avläser hon symptom och försöker ställa en diagnos på tillvaron. Konstnärskapet blir ett instrument för att tolka världen. I denna undersökning tar hon hjälp av yrkesmänniskor som läkare, matematiker eller sjökaptener. De upphittade föremålen leder ut på en upptäcktsresa där förborgade historier avtäcks och idéer tar form. Insamlandet av berättelser tjänar inte så mycket till att komma till klarhet om hur världen är beskaffad som att öva sig i att förhålla sig till den. Lukianskas verk utstrålar både ett rationellt lugn och en melankoli över det förlorade. De berättar om krossade drömmar, försakade möjligheter som bildar en alternativ historia, ett annat liv vid sidan av det som blev.
Kristoffer Arvidsson

Vernissage: fredagen den 15 januari kl 18-21