Den konstnärliga drivkraften kan härledas till viljan att påverka och/eller omforma historien. Konstnärens arbetssätt har förändrats i takt med att nya tekniker införts på konstens område. Samtidigt genomgår själva konstbegreppet också stora förändringar. Vad händer med konsten när konstnären uttrycker sig genom ett dokumentärt och journalistiskt språk? Hur påverkas konsthistorien när konstnären genom eget forskande omformulerar tidigare läsningar? Ska man tolka samtidskonstnärens intresse för att skapa arkiv och göra nya historieskrivningar som ett tecken på att konstnären tar en aktivare roll i samhället – eller kan det rent av i stället innebära en marginalisering av konsten.
Åsa Elzén och Sonia Hedstrand lyfter fram frågan om hur den kvinnliga historien skrivs i sitt gemensamma dokumentationsarbete ”Systerskapets år”. ”Systerskapets år”, en drygt nio timmar lång dokumentärfilm om den feministiska rörelsen i Stockholm. Filmen består av ett 60-tal reportage om kvinnokampen under ett år, från augusti år 2003 till och med juli år 2004, och dokumenterar demonstrationer, debatter, fester, aktioner och intervjuer.
Sonia Hedstrand är dokumentärfilmare och anarkafeminist. Hon har arbetat med kvinnokamp som aktivist i olika grupper i flera år. Hon har även arbetat som frilansande kulturjournalist på t ex Dagens Nyheter och Arbetaren. Åsa Elzén är konstnär och feministiskt aktiv. Hon arbetar med video och installationer som bland annat berör genusfrågor. Hon gick ut National College of Art and Design i Dublin år 1996 och studerade även på Kungliga Konsthögskolan mellan år 2000–2002.