De välbemedlade åker på skidsemester och de fattiga dör av Covid-19. Klyftorna i samhället gapar vidare och vidare. Med utställningen Kill the Poor – Plan B på Galleri Box undersöker Conny Blom olika aspekter av neoliberalismens effekter på världen i stort men också det svenska välfärdsamhället. Finns det en dold agenda bakom segregering och nedrustning av skyddsnät för de svagaste? Varför är marknadskrafterna så snabba att omfamna högerpopulismen? Och varför byggs det så många lyxbunkrar i det Nyzeeländska höglandet långt från krigshärdar, epidemier, flyktingkriser och stigande vattennivåer?
Conny Blom är konstnär, konstvetare, lärare och curator för Conceptual Art Centre Bukovje/Landskrona som han driver med sin partner, konstnären Nina Slejko Blom. Conny är utbildad på Konsthögskolan Valand och han har gjort över 200 utställningar och ställt ut på bland annat på MSUM – Samtidskonstmuseet i Ljubljana, Moscow Museum of Modern Art, Casino Luxembourg, Bucharestbiennalen, Moskvabiennalen etc. Med ett konstnärskap baserat i konceptkonsten undersöker och utmanar han makthierarkier genom multimediainstallationer och bokverk.
_________________________________
När västvärldens ekonomiska elit på 70-talet bland annat genom Romklubbens kalkyler och fossilbränslejätten Exxons egna beräkningar, blev varse om att det var orimligt att bygga ekonomin på konstant tillväxt på en planet med ändliga resurser, valde man en framtid i vilken man begränsade vilka som skulle vara inkluderade i denna tillväxt och vilka som skulle lämnas utanför, snarare än en framtid för alla i vilken man anpassade konsumtion och omsättning efter behov. Neoliberalismen blev här ett utmärkt verktyg – en ideologi som kunde marknadsföras med ord som frihet och entreprenöranda, men som i själva verket hade som huvudfunktion att motivera ytterligare exploatering av den fattigare delen av världen och samtidigt bryta ner västvärldens välfärdsamhällen och fokusera resurserna så att de rikaste skulle kunna fortsätta sin livsstil i en sönderfallande värld.
40 år senare står vi inför en oundviklig klimatkris och mer segregerade samhällen än någonsin. I de fattigaste delarna av världen har konsekvenserna varit värst och miljontals människors liv har slagits i spillror på grund av torka eller översvämningar direkt orsakade av klimatförändringarna. Flertalet humanitära katastrofer som exempelvis kriget i Syrien, översvämningarna i Bangladesh och alla drunknade flyktingar i Medelhavet kan härledas till beslutet att inte begränsa fossilbränsleproduktionen när chansen fortfarande fanns. Rimligen borde en lång rad företagsledare och ansvariga politiker ställas inför krigsrätt för folkmord, men detta lär inte ske inom överskådlig framtid. Tvärtom, när neoliberalismens baksida till slut har blivit alltför uppenbar behövs distraktioner för att kunna fortsätta med business as usual och härigenom kan ju exempelvis svenskt Näringslivs samröre med Sverigedemokraterna förklaras – det fungerade ju för Hitler så varför inte nu? Högerpopulisterna blir en distraktion för folket medan statliga pengar fortsätter skyfflas över till privata fickor.
Effekterna av sveket mot merparten av världens befolkning börjar nu bli uppenbart överallt och tillhör man inte 1%-arna finns det anledning till oro. Hur trygga känner vi oss exempelvis med vissheten att förbluffande många miljardärer köper mark i det Nyzeeländska höglandet, långt från krigshärdar, flyktingkriser och stigande vattennivåer? Snarare än att använda sina resurser för att ställa om till mer hållbart leverne, förbereder man sig för en stundande kollaps. Enbart Texasföretaget Rising S har tillverkat och transporterat(!) mer än 35 lyxbunkers till köpares ägor i Nya Zeeland, och de är bara ett av raden företag som specialiserat sig på de rikas överlevnad. Andra 1%-are investerar i flytande gated communities, allt medan man hejar på klimatförnekare och högerextremister. “Spela ‘Närmare gud till dig’, Jimmie, så hinner vi fly i livbåtarna innan de andra inser att det inte finns båtar åt alla.”
Hendrik Zeitler