Så Vitt Vi Kunde Se

Så vitt vi kunde se av Marja-leena Sillanpää, är en del av ett växande arkiv i förändring som avstannat, på Galleri Box i ett fruset ögonblick.

Utställningen kan ses som en presentation av ett redovisande lager av gamla lakan och övermålade boksidor med dolda budskap och minnen. Endast korta meningar går fortfarande att läsa och samtliga börjar på “och” som länkar sidorna till en evighetslång mening. Med evighet menas oftast en oändlig tidsrymd, kanske en oändlig existens där vi aldrig upphör och döden, så som vi i regel har för vana att se den, uteblir.

Begreppet arkiv (samling av dokument) särskiljs i första hand från museer (samling av föremål) och bibliotek (samling av tryckta böcker).
Verksamhet rörande arkiv kallas arkivväsen som avgör vilka handlingar som ska sparas, eller i vilken utsträckning, det vill säga hur samlingen ska ordnas under en viss tid.

Den solkiga färgen som långsamt, år från år, förvandlas till ett nattståndet vitt.
Med damm, på glömda platser, som nu, i stillastående luft.
Så här ser den ut, lika lugn som tung, på sina ställen eländig.
Bekännelsen till tiden i ett ögonblick som inte tål dagens ljus.
Det enklaste är att sova sig från den ena vilan till en annan.
Det går fortare och saktare, vilket beror på i vilken tidpunkt vi befinner oss.
Vid några tillfällen tar dom sig ut ur rummet.
(alltså finns dom, dom andra som oftast är med oss)

”och kontakt och grävskopa och hummade och impulsivt kynne och en kasse med spannmål och bakdörren och rummets förhållande och djupa andetag och jag och svepte filten och vinden och vinkar hej då och vaknade strax efter och dröjer kvar och slarviga och ser och genom väggen och du och kontakt och kontakt och i det ögonblicket och från alla håll och nästan och kommande år och koncentrerade och överflöd och stigen och rev brevet i bitar och med en och tänderna och lägger armen om och såg elden dö och småkryp och vi och så vidare och mörkt var det och isarna och rummet vilar och sänkte rösten och tyngd och den sista och nu och genom ett gytter och solen stod högt och så och ser skillnad och varmt vatten och suckar och ett stort träd och en kritisk och en etikett och fläktade liv i motorn och tittade ut genom fönstret och lyfte befriande och två glas i handen och solkiga och utan färg och om den tunga sorgen och tvättade händerna och under marken och såg på maskineriet och såg efter gästerna och intensiteten och annat och försökte spola och kakorna och upprepning och tröst och ett böljande fält av ingenting och knacka på dörren och arbetade hårt och lätta och visas i ljus och stilla oro och det vita och det vita och det saknas tre och deras handskar och de ständiga och in och grop och klockslag och tack och sitta tysta och lämnade rummet…”

Welcome to the Opening Reception Friday April 4th 6-9pm.