Nocturne

Lisa Jeannin

I Lisa Jeannins animationer byter rummen plats och tiden kan spelas fram och tillbaka. De fiktiva berättelserna korsar varandra och lager av världar presenteras parallellt. Som betraktare identifierar vi oss med de animerade djuren medan de kroppsligt människolika karaktärerna framstår som något mer främmande. På Galleri Box presenterar Jeannin filmerna ”Korsning/The Crossing” (2006) och ”Nocturne” (2008).

Lisa Jeannins filmverk “Korsning/The Crossing” består av en dubbelprojektion där flera olika tidssfärer kommunicerar med varandra. Verket är ett drama vars huvudkaraktär, spindeln, visar oss en film i vilken vi får möta Kung Fu-mästarna Red master, Black master och Blue master. Detta är också filmen i vilken de döda vaknar.

Simultant får vi följa spindeln som drar sig tillbaka till sitt arbetsrum och tiden före filmens tillblivande. Spindeln antecknar: “I WANT TO MAKE A FILM – reincarnation.”

I Lisa Jeannins nya verk ”Nocturne” möter vi återigen spindeln. Verket är en del av ett pågående arbete med ett större videoverk, flera filmer och filmer inom filmerna som Jeannin och Rolf Schuurmans samarbetar kring.

Konstnären och poeten Leif Holmstrand har i en text om Jeannins konstnärskap beskrivit hennes förmåga ”att lyfta fragmentariska grupper ur en fantastisk kosmologi”:

“Jeannins interna världshistoria, försedd med ständigt nya psykosociala naturlagar, ligger utanför den civiliserade ordning vi gärna ser som allmängiltig, den ligger utanför det sunda förnuftets anspråk. Ändå – och häri ligger möjligheten till subversivitet – är världen hon undersöker inte obekant.

Tillstånd som metoder: Laglösheten, drömmen, latensen, paranoian och det hallucinatoriska används som öppningar för såväl tanken som tankens skugga. De gör perceptiv gästfrihet möjlig, tillåter ontologisk artighet mitt i det fräcka. Leken och fantasin förhindrar diktatur i kraniet, och använd utan koketteri fungerar radikal introspektion på samma sätt. I detta fall sker inget i låtsasterapeutisk bekännelseiver, utan arbetena handlar om faktiska möjligheter att ändra sin läsning av världen.

Vad som föreslås är samtidighet, icke-linearitet. Videoprojektionens ljusgata dubblerar rummet och öppnar tillvaron för rymdtrajektorier, förgreningar och sammanlöpningar i minnet och nuet, sanna valfriheter. Att stavhoppa över och förbi sin identitet.”